lördag 31 december 2016

Föreläsningsserie.

1995 satt jag samman en föreläsningsserie för eleverna på Konsthögskolan Valand.


Jag menade väl, men idag framstår denna text som ganska mossig. Jag tror jag provade att formulera mina tankar kring det "lokala". Som jag sedan utvecklade här. Idag skulle både urvalet föreläsare och texten framstå som smått rasistisk. Världen förändras hela tiden.

Det kompendium som Sture Johannesson delade ut under sin föreläsning:

onsdag 7 december 2016

Tidningen Expressen sommaren 1995.

Sommaren 1995 lät tidningen Expressen ett antal svenska konstnärer göra var sitt helsides-inlägg.

Palle Torsson och Tobias Bernstrup.

Maria Lindberg.

Matts Leiderstam.

Henrik Håkansson.

Lotta Antonsson.

Glenn Sorensen.

Mitt eget bidrag.

onsdag 16 november 2016

Teckningar från tidigt 80tal.

Gick igenom gamla lådor och hittade mängder med gamla teckningar. Här några.













Min vän Christian Cavallin skickade mig lite gamla grejer som kom med posten idag. Jag gillar paket, som kommer med posten i brevlådan. Här:











 Alkohol tog upp mycket tid. Idag har jag fem år utan självmedicinering.
Denna docka hittade jag på någonstans och hängde i mitt kök. Påminde mig en hel del om Klas Katt.

Caligula pekar ut just mig!

Jag har mängder med krokiteckningar fast jag redan slängt mycket.

 



onsdag 2 november 2016

Overground 1993.

Jag har haft flera olika jobb på Göteborgs Konstmuseum från att städa toaletterna och jobba som tekniker till att kuratera utställningar och ställa ut själv. I början av 90talet föreslog jag för Folke Edwards, som var chef då, att visa olika program med konstvideos. Det var så vi fick kontakt med honom och det ledde till att utställningen Overground blev till. Initiativet kom från Cecilia Parsberg, Erik Pauser och mig och fylldes sedan på med namn. Någon curator i egentlig mening fanns inte.
Utställningens titel refererade till utställningen Underground som visades på Lunds Konsthall 1968 och som skapade rabalder på grund av Sture Johanessons affisch med den haschrökande kvinnan. Då hade Folke Edwards varit chef för Lunds Konsthall.

Det var en rolig utställning där allt flöt på som av sig själv och en folktät vernissagefest som hölls på baksidan av konsthallen.

http://www.konsthallen.goteborg.se/utstallningar/overground-varldsutstallningen-1993/


Lotta Antonsson, Micki Hausswolff, barn, Henrik, jag.
Efter Edwards tal, som också hölls på trappan, släpptes en stor mängd ballonger med lappar som uppmanade de som eventuellt hittade ballongerna att skriva till oss. I gengäld skulle de belönas med en present. Presenterna bestod av sådant som färgkritor, ritblock osv. 

Frälsningsarméns blåsorkester.
Stefan Karlsson fick idén att låta Frälsningsarméns blåsorkester spela denna låt på trappan utanför konsthallen innan vernissagetalet: http://www.youtube.com/watch?v=9RP7ix3ML_g


Gänget kring utställningen Overground. Taget på baksidan av Göteborgs Konsthall. Naturligtvis hade den enda med kamera bara ett kort kvar. Som blev suddigt.
Från vänster: Henrik Håkansson med keps, två okända, Ingela Bohm och Leif Elggren, Lena Boëthius och Stefan Karlsson, Kent Tankred, Andrew Mckenzie, Cecilia Parsberg, Micki Hausswolff, Virgil Dejarv, Johan Zetterquist, Mats Olsson, Erik Pauser, Anders Brydevall, Mauritz Karström, Matti Pihlström. Sittande: Tony Skate, jag, barn, Annika Hausswollf, Lotta Antonsson och Stefan Linderoth.

Katalogen till utställningen.
Jag gjorde loggan, Thomas Johansson tog bilden när vi släppte en massa ballonger i Slottskogen.
Jag har några kataloger kvar i en låda.

Här några recensioner:





Mitt eget bidrag till utställningen:

Fyra silk screen-tryck som tapetserades upp direkt på konsthallens väggar och en militärsäng som ett skelett av en manlig krigsmentalitet. Det stora trycket var naturligtvis en hälsning till Öyvind Fahlström och gjordes genom att jag klippte sönder egna tuschteckningar. De uppumpade männen som trycker i sig proteiner och texten på väggen blir snarast en uppmaning att gå på toaletten. Verket, och mitt kompleterande bidrag i katalogen, var en nidbild av en machokultur och ett överlevnadstänkande som jag upplevde som totalt utbränt och endimensionellt.


I samband med utställningen delades detta vykort ut: