onsdag 2 november 2016

Overground 1993.

Jag har haft flera olika jobb på Göteborgs Konstmuseum. Från att städa toaletterna och jobba som tekniker till att kuratera utställningar och ställa ut själv. I början av 90talet föreslog jag för Folke Edwards, som var chef då, att visa olika program med konstvideos. Det var så vi fick kontakt med honom och det ledde till utställningen Overground. Initiativet kom från mig, Cecilia Parsberg och Erik Pauser. Sedan fylldes utställningen på med namn, ungefär som när vänner väljer vänner. Någon curator i egentlig mening fanns inte.
Det var en rolig utställning där allt flöt på som av sig själv och en folktät vernissagefest som hölls på baksidan av konsthallen.

På ett ställe på nätet hittar jag detta:
"Overground vill befria konsten från teoretiska abstraktioner och återerövra den provokativa och anarkistiska energi som försvann med 60-talets "underground"." 
Säkert något vi själva kokat ihop.

Stefan Karlsson fick idén att låta Frälsningsarméns blåsorkester spela denna låt på trappan utanför konsthallen innan vernissagetalet: http://www.youtube.com/watch?v=9RP7ix3ML_g

Efter Edwards tal, som också hölls på trappan, släpptes en stor mängd ballonger med lappar som uppmanade de som eventuellt hittade ballongerna att skriva till oss. I gengäld skulle de belönas med en present. Presenterna bestod av barnsliga saker som färgkritor och ritblock. Jag försökte övertala Edvards att hålla sitt inledningstal efter att först inandas heliumgas från ballongerna, men det ville han inte. Som många vet får man en ljusare "Kalle Anka"-röst om man andas in ballong-gasen, och det skulle underminera Edvards auktoritet tänkte jag.

Gänget kring utställningen Overground. Taget på baksidan av Göteborgs Konsthall. Naturligtvis hade den enda med kamera bara ett kort kvar. Som blev suddigt.
Från vänster: Henrik Håkansson med keps, två okända, Ingela Bohm och Leif Elggren, Lena Boëthius och Stefan Karlsson, Kent Tankred, Andrew Mckenzie, Cecilia Parsberg, Micki Hausswolff, Virgil Dejarv, Johan Zetterquist, Mats Olsson, Erik Pauser, tre som jag inte kommer på namnet på. Sittande: Tony Skate, jag, barn, Annika Hausswollf, Lotta Antonsson och Stefan Linderoth.

Overground - Världsutställningen 1993, 4 sept - 17 okt
Overground var en samlingsutställning initierad av konstnärerna Ola Åstrand, Erik Pauser och Cecilia Parsberg. Utställningens titel refererade till utställningen Underground som visades på Lunds Konsthall 1968 och som skapade rabalder på grund av Sture Johanessons affisch med en haschrökande kvinna.

Intendent Carl-Erik Hammarén hade också blivit tillfrågad om Underground skulle visas på Göteborgs Konsthall vilket han förhöll sig positiv till. Men konsthallens styrelse röstade emot honom på grund av händelserna i Lund och hindrade på så vis att utställningen kom till Göteborg.

Overground anno 1993 skapade också upprörda känslor, men nu var det personalen och en fråga om arbetsmiljön som stod i fokus. Orsaken var verket Restingplace/Fountain for Genghis Khan som bland annat bestod av en stor pool där råolja pumpades runt. Konstverket var skapat av konstnärsduon Phauss, bestående av Erik Pauser och Michael von Hausswolff. Konsthallen var tvungen att stängas och oljan pumpas bort innan utställningen kunde återöppnas.

En annan gemensam nämnare med utställningen Underground var Folke Edwards som var chef i Lund 1968 och även över Göteborgs Konsthall 1993.

Deltagande konstnärer var:
Annika von Hausswolff, Stefan Karlsson, Leif Elggren, Henrik Håkansson, Lotta Antonsson, Mats Olsson, The Hafler Trio (Andrew McKenzie), Cecilia Parsberg, Phauss (Erik Pauser & Michael von Hauswolff) och Ola Åstrand.

Henrik Rylander, okänd, Micki Hausswolff, Stefan Karlsson, Leif Elggren, Henrik Håkansson, Kent Tankred, Hafler Trio/Andrew Mckenzie.

Lotta Antonsson, Micki Hausswolff, barn, Henrik, jag.

Frälsningsarméns blåsorkester.

Katalogen till utställningen.
Jag gjorde loggan, Thomas Johansson tog bilden när vi släppte en massa ballonger i Slottskogen.
Jag har några kataloger kvar i en låda.

Här några recensioner:





Mitt eget bidrag till utställningen:

Fyra silk screen-tryck som tapetserades upp direkt på konsthallens väggar och en militärsäng som ett skelett av en manlig krigsmentalitet. Det stora trycket var naturligtvis en hälsning till Öyvind Fahlström och gjordes genom att jag klippte sönder egna tuschteckningar. De uppumpade männen som trycker i sig proteiner och texten på väggen blir snarast en uppmaning att gå på toaletten. Verket, och mitt kompleterande bidrag i katalogen, var en nidbild av en machokultur och ett överlevnadstänkande som jag upplevde som totalt utbränt och endimensionellt.

Andra collage och teckningar jag gjorde i samband med denna utställning:






I samband med utställningen delades detta vykort ut:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar