söndag 16 februari 2020

Malmö brinner, 2017.

Jag lade upp den videotrailer som Stella Jaskoviak Åstrand och Isak Martinsson gjorde om och inför utställningen Malmö brinner.

fredag 7 februari 2020

tisdag 21 januari 2020

Art Bomba och Ella Tillema 8 februari - 3 maj på Ystads Konstmuseum.

Min sambo Mette Wide och jag kuraterar en utställning med Åke Dahlbom, alias Art Bomba, i Ystad nästa månad. Clemens Altgård och jag tog med Åke i utställningen Malmö Brinner på Moderna Museet i Malmö 2017. Samtidigt denna gång ställer Ella Tillema ut. Kommer bli PUNK OCH POLITIK precis som vår tid behöver!




Människor sysslar med konst av olika anledningar. Att uttrycka sig kreativt handlar i hög grad om att erövra en egen plats. Om man provocerar, räcker ut ett långfinger mot den etablerade världen, så är det inte för att man vill ta plats där utan för att man vill odla sin egen plätt.
Jag läste nyligen att ”Kreativitet är inte önskvärd om den inte går att sälja”. I en tillvaro som allt mer går mot ett gentrifierat och kommersialiserat samhälle kan det kännas skönt att bli påmind om att konst kan vara något annat än kommers.
Bara att ta in Art Bomba på ett museum känns som ett långfinger och vi hoppas att en bit av den kraften finns kvar i denna utställning och att det långfingret fortsätter provocera och kanske inspirera andra människor att hitta sin plats i en tillvaror som känns allt för pre-fabricerad.



onsdag 15 januari 2020

"Att leva under kapitalism", Ahlbergshallen 25 januari - 9 februari.


Du sköna dyra värld
Ola Åstrands utställning ”Att leva under kapitalism”
När jag kommer in i det stora rummet i Ahlbergshallen möts jag av ett ödsligt landskap. Kundvagnar står utspridda och en bankomat, som om den ryckts ur väggen, står mitt i rummet. Två stora vinylprints sträcker sig emot taket. På dem tornar sig höga stålkonstruktioner med spotlights i toppen. Till vänster om mig står en lastpall med kroppsdelar, ben för att vara exakt. Bakom mig hänger ett kollage med sjuka ögon som stirrar på mig. Jag känner mig som en vilsen zombie som planlöst vandrar utanför ett övergivet shoppingcenter i George A. Romeros Dawn of the Dead. Var har jag hamnat?
Ola Åstrands utställning ”Att leva under kapitalism” är en stark upplevelse. Han lyckas också med konststycket att locka till skratt samtidigt som där finns något oerhört skrämmande, en känsla av att befinna sig i dystopin innan undergången. Man kan inte låta bli att drabbas av tanken; vad fan håller vi på med?
Det första som möter en när man kommer in på utställningen är verken Att leva under kapitalism 1 & 2. Verken består av två likartade fotografier där en pistol riktas emot huvudet på en leende man respektive kvinna. Verket visar den motsägelsefulla och självförstörande logik som präglar kapitalismens väsen. För hur kan vi fortsätta att producera och konsumera i en värld med ändliga resurser? Laissez faire-kapitalismens osynliga hand kommer att blåsa skallen av dig.
När internet kom betraktade många det som en teknologisk frälsare, ett rum fritt från marknadens krafter och ett medel till ett mål om en mer fulländad demokrati, en demokrati som inte kan köpas för pengar. Men detta skulle visa sig vara en hägring i en frihetstörstande öken. Verket Uppkopplad 1, samt dess systerverk Uppkopplad 2, illustrerar hur konsumenten också har förvandlats till produkten. Ögonen som stirrar på dig, dina rörelser och ditt beteendemönster, säljer det sedan vidare till högstbjudande. Kanske är inte resurserna ändliga trots allt. Så länge det finns produkter kommer det finnas konsumenter och så länge det finns konsumenter kommer det finnas produkter. Och vi gör det frivilligt. Vi lägger upp våra privatliv till försäljning och i utbyte erhåller vi "gratistjänster" som möjliggör för ytterligare spridning av vår privata sfär. Internet har förvandlats till kapitalistens version av de vises sten som förvandlar all data till guld.
En av mina många favoriter på utställningen är Liberty City, ett stort fotografi tryckt på vinyl. Bilden föreställer en upplyst stad sedd snett ovanifrån.Tittar man närmre ser man att staden är byggd av tomma kartonger och förpackningar vars fasader kläds av företagens logotyper. Den nyliberala kapitalismen bygger på myten om individens naturliga rättigheter. Problemet är bara att rättigheter inte är något av naturen givet utan en social konstruktion som vi kan förändra innehållet i, om vi bara bestämmer oss för det. Kungen utses inte längre av Gud utan på styrelsemöten där målet är monopol över företagens Eldorado; Liberty City.
Finns det en väg ut ur denna tillvaro eller är våra analfabeta barn dömda att dö av sot-lunga i vårdköer med vatten upp till midjan? Den som lever får se. Men sociala förändringar börjar i tanken och Åstrands utställning är oerhört tankeprovocerande. Det är alltså inte bara en utställning med fantastisk konst den är också oerhört viktig.
Text och foto: Freddie Ross
Från Volym, 2020-01-29 15:18

onsdag 11 september 2019

Valand i New York 1986.

Hela skolan fotograferad på Times Square av Urban Höglund.
Längst bak står jag och Hans Löfgren med knutna nävar. För att få inresetillstånd till USA fick man inte ha varit medlem i någon kommunistisk organisation, men väl där bekände vi färg. Jag hade varit med i en kommunistisk organisation.

Så här så T-banan ut i NY då. Jag glömmer aldrig den kompass-lösa känslan när jag första gången klev in i en vagn som var så söndersprejad att det var som att befinna sig i en målning av någon abstrakt expressionist.

Tidskriftsbiblioteket.

Min vän Andréas Hagström skickar mig en länk till Tidskriftsbiblioteket där det ligger artiklar om mig så långt tillbaka som till tidigt 70tal då jag var barnskådis och gjorde radiopjäser med storheter som bl a Dagny Lind och Halvar Björk.
https://tidningar.kb.se/?q=%22Ola%20Åstrand%22
Jag var med i radio och TV och minns hur blandat det kändes när kompisar sett eller hört en. Skilsmässobarn från Göteborg med bara en morsa. Det kändes lite som "Jag är bättre än ni". Det kittlade en revanschlusta och en fåfänga som jag kanske fortsatt att försöka tillfredsställa. Men kontrasten till den jag verkligen var, ensam, rädd och osedd, gjorde det ihåligt.

lördag 20 juli 2019

Male Hysteria del 3.

Konsthallen Kulturens Hus, Luleå 
31 augusti - 3 november.

https://www.kulturenshus.com/evenemang/vernissage-male-hysteria/
Sedan den första versionen av utställningen på Ystads Konstmuseum för snart två år sedan har jag bytt ut och arbetat vidare på verk. Så denna tredje version av Male Hysteria känns riktigt vässad.







När jag läste dessa rader i boken ”The Lonely City” skriven av Olivia Laing, så upplevde jag det som om någon satte ord på hur jag själv arbetat:

”Att göra konst – eller sådant som liknar konst – är ett sätt för människor att uttrycka sitt behov av, eller sin rädsla för, mänsklig kontakt. Människor tillverkar objekt för att hantera sin skam, sin sorg. Att göra konst är ett sätt för människor att klä av, plocka isär sig själva, att kartlägga sina ärr, och att göra konst är ett sätt för människor att stå emot förtryck, att skapa ett utrymme där de kan röra sig fritt. Konsten behöver inte ha någon reparerande funktion, lika lite som den har någon plikt att vara vacker eller moralisk.”

Här ligger den längre text jag skrev om utställningen:
https://olaastrand.blogspot.com/2017/10/ny-bok-och-ny-utstallning.html

Lite dokumentation:

Skjortor gjorde mellan 1986-2006.



Direktörs-skrivbord för en åttaåring, "Arv/Klass", 1990.








Gjord på en teckningstimme 1972.







fredag 17 maj 2019

I.B. Sundström - 1592.

Min över tjugo år gamla airbrushmålning hamnar på omslaget till denna skiva som släpps idag på vinyl och Spotify.
Originalet har ett annat, stående format och är nästan två meter på höjden. Den pryder även baksidan av min bok Tryck.
Annars var den aldrig visad utan såldes direkt när den var klar.
Jag döpte den till mitt namnannagram; Lana Dårsto.
På skoj gjorde jag en printad upplaga på duk i guldram och titeln längst ner.

fredag 26 april 2019

Utsmyckning Kviberg Göteborg.

Bilder från utsmyckning i Kviberg
Invigning den 6 maj kl 19 i Fryshuset, Nedre Kaserngården 5 
och kl 20 vid tunneln på Regementsvägen Kviberg.   
(Foto Lars Ocklund)
(Foto Lars Ocklund)

(CC-SA 3.0)

Här den text jag skrev angående min utsmyckning:

”blodet i oss”

Jag har försökt göra så mycket som möjligt med så lite som möjligt. Vid denna korsning/tunnel/viadukt pågår mycket samtidigt och därför har jag velat göra något nedtonat men vässat istället för att arbeta brokigt med mycket information.

Jag vill ge en känsla av något varmt och inkluderande. Den stund du är inne i tunneln vill jag ska upplevas som om du nästan omsluts av en kropp. Oavsett årstid och tid på dygnet, om du kör bil eller promenerar, tänker jag mig vistelsen i tunneln som ett ögonblick av av värme i vardagen. Jag tänker mig att texten ”blodet i oss” förstärker denna tillhörighet och att man upplever en känsla av ett ”vi”. För oavsett hur vi ser ut är vi samma på insidan.

"Det förflutna, nuet och framtiden, är ett blodflöde som inte går att stoppa", som poeten Bruno K Öijer skriver i en dikt. Likaså är den trafik och den rörelse som finns på denna plats som ett flöde av människor på väg åt olika håll i vardagen och livet. Det finns den lilla resan som sker under en dag och den stora livsresan som pågår när man ser saker i ett större perspektiv. 

Jag tänker på oss allesammans och vad vi har gemensamt. På blodet och på färgen rött. På något varmt och positivt. Blodet som pumpar runt i oss. Som vill leva. Jag tänker på ett passionerat förhållande till livet. På att älska. Att tänka med kärlek på andra människor. Att vi är sårbara men ändå starka. Att vi kan tänka oss att gå några extra mil för en bra sak. Att livet går fort och att vi gör så gott vi kan. Att vi kan flamma upp men säga förlåt om vi sårat någon. Jag tänker också på min egen kärlek till staden Göteborg.



En länk:
https://www.goteborgdirekt.se/nyheter/blodrod-gangtunnel-forgyller-kviberg/repsec!j6t0kO9CwDvy9rzu1k5YOQ/

Fick reda på att det spelats in en musikvideo i tunneln:



tisdag 19 mars 2019

Passagen, Linköpings konsthall.

Passagen, Linköpings konsthall

Vernissage 21 mars klockan 17.00

Ola Åstrand, Att leva under kapitalism, 21/3-2/5

Ola Åstrand var från början musiker och spelade i olika progg- och punkband på 1970-talet. Han utbildade sig sedan till konstnär vid Valands konsthögskola mellan åren 1986-91, och har sedan dess varit verksam som konstnär och kurator. 1998 kurerade han utställningen Hjärtat sitter till vänster, en samlingsutställning med svensk konst från 1960- och 70-talet, på Göteborgs konstmuseum tillsammans med Ulf Kihlander. Åstrand arbetar med många olika tekniker, teckningar, installationer och målningar, som han sammanfogar till en helhet. I verken finns referenser till bland annat 1960-talets affisch- och plakatkonst. Åstrand intresserar sig för det kapitalistiska samhällets konsumtionskultur och hans verk kritiserar och ifrågasätter vad denna kultur gör med oss människor. Utställningen Att leva under kapitalism har tidigare visats på Galleri Thomassen i Göteborg.

Åstrand kallar sig själv för en Göteborgskonstnär i exil eftersom han numera bor i Tomelilla i Skåne tillsammans med sambon och konstnären Mette Wide. Utställningen på Passagen Linköpings Konsthall förhåller sig också till ett annat tema i Åstrands konstnärskap, den manliga självbilden. Några av verken visades 2018 på konsthallen i Trollhättan i en utställning med titeln Male Hysteria där Åstrand undersökte synen på manlighet och machokultur. Frågan har varit angelägen för honom i och med att han växte upp utan en närvarande fadersgestalt och saknade därmed en manlig förebild. Hans syfte är att slå hål på myten om machomannen genom att göra en karikatyr av densamma. Han beskriver det själv som om att: 
Jag vill säga något angeläget och hoppas att det i sin tur ska leda till samtal och reflektioner. Man behöver inte hålla med mig men jag tror att det är bäddat för pedagogiska samtal i min utställning.

Text av: Matilda Karlsson, Konstpedagog Passagen Linköpings Konsthall




Samtal med Olle Schmidt under vernissaget.





Olle Schmidt gör ett uttag.

"Konsumtionsvarornas förpackning kommer med en politik, en ideologi.  Varan är en fetisch, den bär på en mystik, ett magiskt sken, som dock döljer förutsättningarna för dess tillkomst - exploatering, förtryck, ojämlikhet."
(Ur Håkan Thörns bok 1968)