fredag 12 augusti 2011

Hur unga män dör, Galleri Tre i sthlm 1994.


Hur unga män dör ville jag försöka skildra en "ungdomskultur" som är desperatare än de kommersiella krafter som livnär sig på den. Det finns en baksida på det mesta. Upproret som kultur lockar dysfunktionella människor till sig och kan bli en ursäkt för självskadebeteende. Den utställningen var också ett slags personligt avsked till en kultur som jag själv varit en del av.

Silk screen 200x300 cm.
Utställningens två stora silkscreentryck var centrala och fulla av referenser. Mannen med ryggen mot oss till vänster är t ex från en installation av Peter Tillberg. Den unga mannen till höger har en gest hämtad ur filmen Taxi Driver.
Detta silkscreentryck var lika stort som det andra på utställningen och tapetserat direkt på galleriväggen. Längst ner till vänster finns en hälsning till Jamie Reid. Som i sin tur kommenterade The Merry Pranksters. Fast David Jacobs säger nu att Reid snodde idén om bussarna från hans aktivistgrupp Point Blank! Se info här.
(Ovan är en tryckt upplaga på 70x100 cm.)
Print på vinyl och tecknad logga.
Denna bild var efter ett foto av en demonstrant i USA i slutet av 60talet som blivit slagen av polisen. Jag fotograferade konstnären Dan Perrin i en liknande pose och satte dit en egenhändigt tecknad logga.


Andra bilder från utställningen:
Jeanstyger, screentryck.
Jag sydde gardiner av jeans, så att man inte skulle kunna se hela utställningen från utsidan, då galleriet låg på första våningen. Jag ville dessa tyger skulle bli som hudar. Som om man flått de unga männen.
Jag ville att utställningen skulle ha en instängd runkrumskänsla, som det hemliga lagret med porrtidningar när man var 15. Fast mörkare och svartare. Jag ville vända ut-o-in på det där svarta hålet. Känslan av att det inte finns någon väg ut.

Den folder som delades ut som jag gjorde tillsammans med Clemens Altgård och bestod av cut up-poesi:





Titeln till utställningen tog jag ur låten Psalm av Dom Dummaste:


Under denna vår gav Galleri Tre också ut en artist book av mig:










Året innan denna utställning gjorde jag en utställning på Thordén Gallery i Gbg som hette Love Songs. Också det en utställning om baksidor och dysfunktion. Här några bilder från den.




måndag 8 augusti 2011

Nederbörd på Nordin Gallery 2009/Biennalen i Gbg 2007.

Jag gjorde en installation hos Axel Nordin med silk screen-tryck och projektioner m m. Jag tog en del av de scenografiska erfarenheter jag gjorde tillsammans med Damp Crew-föreställningarna (http://olaastrand.blogspot.se/2010/12/damp-crew.html).

 Jag tejpade screentryck av ansikten på "bollar" gjorda av skräp i svarta sopsäckar.
 Med overheadapparater projicerade jag mina "stavgångare".
 Jag gjorde ett stort draperi av samlade petflaskor från familjens sopor ett halvår bakåt. Klippte i bitar och sydde ihop med fiskelina. Jag tyckte det såg ut som regn eller vatten över den "stad" jag tillverkat av andra sopor(kartonger). Jag skar ut fönster och gjorde en hel storstad av sopor. Detta var en första version av det som senare blev Liberty City.

"Psykiska" porträtt av människor i min omgivning tillsammans med återanvända julljusstakar.
All konst är en slags självporträtt.
Slutligen gjorde jag "minor" av sopsäckar med skräp från ateljén och fastsydda cd-hållare i plast.
Foton: Mattias Wreland.

Axel gjorde en fin liten trycksak där Pontus Hammarén skrev:




Denna utställning var en utveckling från mitt bidrag till Biennalen i Gbg 2007 samt arbetet med improvisationsgruppen Damp Crew. 
Nedan från Biennalen i Gbg 2007 ( foto: Hendrik Zeidtler).