måndag 14 december 2015

Back To Ruin.

Clemens Altgård och jag gjorde detta verk. Som var ett minnesmärke, en fiktiv gravsten till Kurt Cobain, som inte fått någon gravplats av rädsla för vandalisering och liknande då. Vi gjorde flera anagram av hans namn. Bengt Adlers kuraterade den utställningen 1997. Nu ingår det i Skulpturparken i Sibbhult. http://greater-copenhagen.net/?page_id=1884 Tjugo år senare har det fått en fin patina som jag tycker skänker verket en sorgsenhet. Back To Ruin. En ballong i sten.

 ROCK IN A TUB 
CORK IN TUBA 
TURK BIANCO
BACK TO RUIN 
AN OUT BRICK 
I BUNK ACTOR 
TABU IN ROCK
Så här såg den ut för tjugo år sedan. Lite mer Fonus då!

lördag 29 augusti 2015

Graffiti.

I slutet av 70talet sprejade jag detta på en vägg nära Viktoria på Södra Förstadsgatan i Malmö.

Jag sprejade även ner S:t Johanneskyrkans port och mitt gymnasium.
Samt Parkeringshuset Anna när det var nybyggt. Senare Elimkyrkan i Göteborg...


söndag 21 juni 2015

Last Zon Trilogi.

Jag gjorde dessa tre kortfilmer när jag gick andra året på Valand 1988 och samlade dem till en trilogi. Jag digitaliserade dem för nästan femton år sedan. Men nu funkade inte den dvd-skivan längre. Lena Mattsson var snäll och hjälpte mig rädda dem. Jag lade upp dem på YT, så här är de nu. Från början filmade i super-8 och sedan överförda och redigerade till VHS på Frölunda Kulturhus där Mats Olsson då arbetade. Filmerna var en reaktion på den tidens videokonst som jag upplevde som pretentiös och väldigt långsam. Dessa var mer inspirerade av MTV som kom som en visuell revolution runt samma tid. Magnus Wallin är en slags "enfant terrible" i den sista filmen.



fredag 24 april 2015

Richard Vogel.



Richard Vogel som är med i Varning för känsliga människor har avlidit. Vila i frid. Det är väldigt starka bilder han visar nu i Ystad. Här finns hans blogg: http://avskyvarld.blogspot.se

fredag 13 mars 2015

T-tröjor.

 Finns i lite olika färger och storlekar. 450:- plus frakt.
 



Olle stod modell.
R.I.P.







söndag 8 mars 2015

Galleri 21.

Jag läste Herman Hesses Stäppvargen med svettigt igenkännande när jag var i femtonårsåldern. Harry Haller är en outsider. Det är en människa som vantrivs i civilisationen. Jag identifierade mig med Harry Haller alias Stäppvargen och det kanske var dumt. Jag blev själv en outsider. Liberty City är ett verk jag arbetat med i olika omgångar de senaste tio åren. Jag visar en ny version på Galleri 21. Det är en stad uppbyggd av avfallskartonger. Namnet på staden har jag hämtat från en låt av Mark Stewart. Jag har det namnet tatuerat på min axeln.








Liberty City, som jag gjort i en version tidigare, är en stad av avfall:








lördag 24 januari 2015

Varning för känsliga människor.

Bild (beskuren) och textning: Johanna Ekström.

 Varning för känsliga människor Ystad Konstmuseum 

7 februari – 3 maj
3:e och 2:a vån


Känsliga människor, vilka är det, och varför behövs varningen?
I utställningen ”Varning för känsliga människor” gestaltar ett tjugotal konstnärer olika kriser, avgörande förlopp i livet som utlöser starka reaktioner och känslor. De visar det känsliga, ömtåliga i att vara människa – vilket kan påverka oss och beröra.
För konstnären och utställningens curator Ola Åstrand är konsten en självklar plats att föra samtal om och gestalta livskriser. I utställningen vill han ge utrymme för känslor och erfarenheter. Känslor som kan vara svårhanterliga i en värld med ökad ensamhet och utanförskap. Även om utställningens tema är livskris finns en lust och livsglädje i kreativiteten där konsten kan fungera som en helande kraft.
Till varje konstverk har konstnären och psykologen Joanna Ehterton skrivit psykologiska ingångar. Texterna reflekterar kring skeenden som verken berör och hur de kan komma att påverka livet.

Deltagande konstnärer:
Annika Liljedahl, Marja-Leena Sillanpää, Mandana Moghaddam, Bella Tinghammar, Roj Friberg, Richard Vogel, Eva Björkstrand, Beth B, Niklas Eneblom, Leif Holmstrand, Börje Almquist, Lenke Rothman, Johanna Ekström, Karin Broos, Leif Claesson, Ola Åstrand, Kerstin Danielsson, Roland Persson, Lena Mattsson, Ester Henning, Kennet Klemets, Dana Sederowsky, Elisabeth Moritz, Camilla Ander och Bo Melin.

Till utställningen finns en katalog som utvecklar utställningens tema med texter av Ola Åstrand, Thomas Millroth och Joanna Etherton. 

Tidigare visad på Varbergs Konsthall.

Mattias Nilssons och Jon Ölmeskogs fina katalog som förpackats i en påse. Där skriver Thomas Millroth och Joanna Etherton.

Ett inslag i radio: http://t.sr.se/16H0tiw

Skånes Fria: http://www.skanesfria.se/artikel/116631

Kristianstadsbladet och Ystad Allehanda (samma artikel): http://www.kristianstadsbladet.se/kultur-noje/ystads-konstmuseum-varning-for-kansliga-manniskor/

Skånska Dagbladet:

Sydsvenska Dagbladet:

Och ytterligare ett stort uppslag i Sydsvenska Dagbladet:

Christina Hultman här:

Hallands Nyheter:

Här har Zentikultur skrivit:

Från samma utställning i Varberg:













Beth B´s film Stigmata
 som visas under utställningen finns även i flera delar på youtube: https://www.youtube.com/watch?v=CRQ4B9xnLv0


Så här skriver Joanna Etherton om den:

I Stigmata får vi följa sex individer som berättar om sina vägar in i drogmissbruk, med trauman och kriser från barndomen och uppväxten.
Vi får ta del av hur drogerna användes för att döva smärta, ångest och tomhet – för att uppnå en slags död i livet. Vi får följa personernas vägar mot botten, mot nollpunkten, till slutet på tunneln – fram till krisen i form av ett avgörande, en vändpunkt, där de, efter en hård kamp fysiskt, mentalt och själsligt kan bli fria från sitt beroende och återvända till livet med nymornat hopp.

Mitt inledningstal i Ystad:
"Jag fick idén till utställningen efter att jag själv hamnat i ett jobbigt läge. 
Med denna utställning ville jag ta reda på mer om hur andra upplevt sina kriser. Jag ville själv se en angelägen utställning som tog upp sådant som vi annars gömmer undan.

I ett hårdnande samhällsklimat med allt större ekonomiska klyftor och minskad välfärd ökar ensamheten, utslagningen och utanförskapet. I Sverige har förbrukningen av antidepressiva mediciner nästan fördubblats under de senaste tio åren. Antidepressiv medicin hjälper mot de känslomässiga dalarna men den gör tyvärr också att vi känner mindre glädje. Vi stänger, genom att medicinera, helt enkelt av de obekväma känslorna för att vi inte vet hur vi ska hantera dem i en värld där det inte verkar finnas någon plats för dem. Vad har vi i så fall kvar? Om vi endast blir bekräftade som glada konsumenter och högpresterande arbetskraft? 

Jag försöker med den utställning göra något som känns relevant och viktigt. Här har jag velat sätta samman en utställning där så kallade obekväma eller oönskade känslor och erfarenheter får plats. Känslor och erfarenheter som enligt min egen erfarenhet är viktiga att lyssna på för att jag alls ska kunna fungera och må bättre.
I kreativiteten finns en lust och livsglädje, även om temat är en livskris. Jag tror på konsten som en helande kraft och hoppas denna utställning blir en plats där tankar och möten får uppstå."