Hjärtat sitter till höger.

För femton år sedan var jag med och planerade en utställning med titeln Hjärtat sitter till höger. Förutom mig var två kvinnliga konstkritiker med i planeringen. Utställningen skulle vara motsatsen till Ulfs och min föregående utställning Hjärtat sitter till vänster och istället handla om allt det inte är idealistiskt i konstbranschen och som man skulle kunna rubricera som kommersiell pga hur den är gjord eller vilka den riktar sig till. Jag har inte sett de värsta sidorna av konstbranschen för jag är bara en liten fisk i en stor damm. Men jag har sett en del hemska attityder i galleri- och institutions-världen när det gäller hur människor kör över andra med härskartekniker, och vilken konst och konstnärer som värderas som bra eller dålig. Varför jag ville syssla med konst var för att jag trodde att konsten var ett ställe för oss misfits, där jag kunde känna mig fri att ta plats och kritisera det samhälle jag vantrivs i. Min igång var inte att göra konst som bara rika människor har råd att köpa för att dekorera sina hem med, eller ens för att sälja mina grejer överhuvudtaget, utan jag var naiv nog att vilja påverka och inspirera människor med min konst. Det genomsyrar hela konstvärlden att den är i händerna på kommers och kapital och det gör den inte till ett mysigt ställe att vara i, den handlar inte alls om att vara kreativ, utan om att "lyckas", som i en tävling. Med utställningen Hjärtat sitter till höger ville vi avslöja hur hela konstbranschen är resultatet av ett kapitalistiskt tänkande, och det inkluderar även utbildningar och akademierna. Tyvärr blev det så svårt att gestalta detta så att det skulle bli en utställning som var rolig att titta på. Vilka konstnärer skulle vi ha med, och ville de ens vara med? Hela grejen kändes till slut bara negativ. Men jag funderar fortfarande hur jag skulle kunna vistas i en alternativ konstvärld. För allt är ekonomi, allt är marknad idag.
Jag framstår säkert som naiv. Men jag är hellre naiv än accepterar villkoren för en kultur som inte erbjuder något alternativ till hur världen ser ut. När jag växte upp och formades var den alternativa kulturscenen dominerande - proggen och punken - och det är den attityden och det synsättet jag fortfarande vill förmedla. Fast å andra sidan var de där rörelserna bara roliga i början, innan de kallades för nånting och hunnit stelna till en stil. Man får se upp med allt. Vad jag försöker komma åt är att det då i alla fall fanns en vilja att hitta en annan väg.