Moment - Ynglingagatan 1, Moderna Museet.

Deltar i en samlingsutställning på Moderna Museet för andra gången i år:

"Med vårens programserie och tidskriftprojekt om 1980-talet bakom oss går vi nu framåt i den svenska konsthistorieskrivningen. Ynglingagatan 1 var en alternativ konstscen i mikroformat som med minimalt stöd från Kulturrådet och Stockholms stad blev en av Sveriges viktigaste mötesplatser för samtidskonst under 1990-talet.

Här introduceras publiken för internationella konstnärer som Lily van der Stokker, Sue Williams, Raymond Pettibon, Takashi Murakami, Philippe Parreno, Chris Burden, Dominique Gonzalez-Foerster och Pierre Huyghe. Samtidigt fungerade galleriet som plattform för svenska konstnärer vilka befann sig tidigt i sina karriärer. 

Med ett särskilt intresse för relationell estetik och gränsöverskridningar mellan konst och design så väntade inte medlemmarna på att de stora institutionerna skulle lyfta dessa ämnen. Istället skapade de på egen hand den plattform som saknades. Galleriet öppnade hösten 1993 i en lokal som bara var 16 kvadratmeter. Inom ett år flyttade det till en större lokal med två rum på Gävlegatan 12 och antalet medlemmar växte. Våren 1997 flyttade galleriet igen inom Stockholms innerstad, till Döbelnsgatan 2. Ynglingagatan 1 var en ideell förening som drevs av medlemmarna: Dennis Dahlqvist, Bertil Bäckström, Karen Diamond, Thomas Ekström, Nils Forsberg, Sara Kristoffersson, Pia Kristoffersson, Gunilla Muhr, Emelie Persson, Fredrik Schollin, Elina Smidlund, Fredrik Swärd och swe.de. 

De svenska konstnärerna som ställde ut på Ynglingagatan 1 organiserade under namnet Swe.de onsdagshappenings och arrangerade grupputställningar som Stuffit. Swe.de var: Johanna Billing, Markus Degerman, Ingrid Eriksson, Peter Geschwind, Carina Gunnars, Erla S. Haraldsdóttir, Karin Johnson, Anna Kindgren, Gunilla Klingberg, Bo Melin, Bella Rune och Christine Ödlund. 

Curator: Thomas Ekström i samarbete med Daniel Birnbaum och Fredrik Liew"

Mitt bidrag till en rolig utställning med en fin och generös katalog:

Till mor hette min utställning på Ynglingagatan 1996. Den var ett "sorgearbete" efter min mors död och kändes som en nödvändig kontrast till Hur unga män dör året innan på Galleri Tre.

Jag gjorde en valhänt plastskulptur av min mor efter en ljusstake hon hade och visade analoga foton som jag exponerat flera gånger i kameran för att uppnå psykedeliska effekter. Det skulle se hemkört ut och inte coolt eller skickligt.

Här två foton till från utställningen på Ynglingagatan:

Detta foto gjorde vi glicléetryck av för något år sedan i upplaga som såldes genom Galleri Thomassen i Gbg.

Dessförinnan ställde jag ut på Moderna här: http://olaastrand.blogspot.se/2011/02/wilda-wastern-pa-moderna-museet.html

och här:

http://www.modernamuseet.se/stockholm/utstallningar/2006/modernautstallningen-2006/

BUP i Skövde.

Ber att få ta ner denna utsmyckning jag gjorde för dem för två år sedan. För många föräldrar klagar.

Det är en målning med tre porträtt av Courtney Love.

Update och Kandy Kills.

 Update var en dansk alternativ konstmässa där jag deltog 1996.

På bilden längst ner till höger ser man min skyltdocka sticka upp (även på bild här nere).

 I samband med den mässan släppte Clemens Altgård och jag den andra kortlek som vi gjort tillsammans:

Jag har kvar ett eget ex av den t-shirt jag lät göra inför Update:

Torbjörn Flygt i GP i lördags.

Vilken klass håller Göteborg som kultur- och nöjesstad?

- Säkert bra, men isolerat. Min största upplevelse någonsin hade jag i Göteborg, på konstutställningen Hjärtat sitter till vänster. Den påverkade hela mitt författarskap.

Antenn till Gud, Gbg Konstmuseum 1997.

Art Against AIDS Nordanstad-Skarstedt 1991.

Tryckta vykort och vykortsställ.

Hur unga män dör, Galleri Tre i sthlm 1994.

I Hur unga män dör skildrade jag en "ungdomskultur" som är desperatare än de kommersiella krafter som livnär sig på den. Den utställningen var ett slags personligt avsked till något som jag själv varit en del av. Men inte bara. Nirvana var enormt stora dessa år, och när Kurt Cobain senare samma vår sköt sig själv tänkte jag att det var just det jag försökte skildra.

Silk screen 200x300 cm.

Utställningens två stora silkscreentryck var centrala och fulla av referenser. Mannen med ryggen mot oss till vänster är t ex från en måleri-installation av Peter Tillberg. Den unga mannen till höger har en gest hämtad ur filmen Taxi Driver. Handen med tändstickan är en hälsning till singeln med Blödarna.

Detta silkscreentryck var lika stort som det andra på utställningen och tapetserat direkt på galleriväggen. Längst ner till vänster finns en hälsning till Jamie Reid. Men David Jacobs påstår att Reid snodde idén om bussarna från hans aktivistgrupp Point Blank! Se info här.

(Ovan är en tryckt upplaga på 70x100 cm.)

Print på vinyl och tecknad logga.

Denna bild var efter ett foto av en demonstrant i USA i slutet av 60talet som blivit slagen av polisen. Jag fotograferade konstnären Dan Perrin i en liknande pose och satte dit en egenhändigt tecknad logga.

Andra bilder från utställningen:

Jeanstyger, screentryck.
Jag sydde gardiner av jeans, så att man inte skulle kunna se hela utställningen från utsidan, eftersom galleriet låg på första våningen. Jeanstygen blev till hudar, som om man flått de unga männen.
Jag ville att utställningen skulle ha en instängd runkrumskänsla, som det hemliga lagret med porrtidningar när man var 15. Fast mörkare och svartare. Jag ville vända ut-o-in på det där svarta hålet. Känslan av att det inte finns någon väg ut.

Den folder som delades ut som jag gjorde tillsammans med Clemens Altgård. Jag skrev texter under sommaren 1993 som jag spenderade ensam i en liten strandstuga i Mellbystrand och så gjorde Clemens cut up på det:

Titeln till utställningen tog jag ur låten Psalm av Dom Dummaste:

1994 gav Galleri Tre också ut en artist book av mig:

Året innan gjorde jag en utställning på Thordén Gallery i Gbg som hette Love Songs. Också det en utställning om baksidor och dysfunktion. Här några bilder från den.