Göteborg och videokonsten under tidigt 90tal.

Jag, Cecilia Parsberg och Vanja Gyllensköld samlade videor och drev ett videotek under några år. Det låg längst inne i Konsthögskolan Valands elevgalleri i Galleri Rotors flotta lokaler på Vasagatan i Göteborg, där det idag ligger ett Espresso House.

Under en stipendievistelse i San Francisco 1994 fick jag i uppdrag att leta upp videokonst där som sedan visades på Malmö Konsthall:

Mats Olsson och jag hade videovisningar i Göteborg på Frölunda Kulturhus och Göteborgs Konstmuseum:

Mats som senare arbetade på Konsthögskolan Valand var tidig med att visa videokonst i Sverige.

Mats och jag visade även svensk videokonst på The Kitchen i New York 1993:

Varning för känsliga människor.

Bild (beskuren) och textning: Johanna Ekström.

 Varning för känsliga människor Ystad Konstmuseum 

7 februari – 3 maj
3:e och 2:a vån

Känsliga människor, vilka är det, och varför behövs varningen?
I utställningen ”Varning för känsliga människor” gestaltar ett tjugotal konstnärer olika kriser, avgörande förlopp i livet som utlöser starka reaktioner och känslor. De visar det känsliga, ömtåliga i att vara människa – vilket kan påverka oss och beröra.
För konstnären och utställningens curator Ola Åstrand är konsten en självklar plats att föra samtal om och gestalta livskriser. I utställningen vill han ge utrymme för känslor och erfarenheter. Känslor som kan vara svårhanterliga i en värld med ökad ensamhet och utanförskap. Även om utställningens tema är livskris finns en lust och livsglädje i kreativiteten där konsten kan fungera som en helande kraft.
Till varje konstverk har konstnären och psykologen Joanna Ehterton skrivit psykologiska ingångar. Texterna reflekterar kring skeenden som verken berör och hur de kan komma att påverka livet.

Deltagande konstnärer:
Annika Liljedahl, Marja-Leena Sillanpää, Mandana Moghaddam, Bella Tinghammar, Roj Friberg, Richard Vogel, Eva Björkstrand, Beth B, Niklas Eneblom, Leif Holmstrand, Börje Almquist, Lenke Rothman, Johanna Ekström, Karin Broos, Leif Claesson, Ola Åstrand, Kerstin Danielsson, Roland Persson, Lena Mattsson, Ester Henning, Kennet Klemets, Dana Sederowsky, Elisabeth Moritz, Camilla Ander och Bo Melin.
Till utställningen finns en katalog som utvecklar utställningens tema med texter av Ola Åstrand, Thomas Millroth och Joanna Etherton. 

Tidigare visad på Varbergs Konsthall.

Mattias Nilssons och Jon Ölmeskogs fina katalog som förpackats i en påse. Där skriver Thomas Millroth och Joanna Etherton.

Ett inslag i radio: http://t.sr.se/16H0tiw

Skånes Fria: http://www.skanesfria.se/artikel/116631

Kristianstadsbladet och Ystad Allehanda (samma artikel): http://www.kristianstadsbladet.se/kultur-noje/ystads-konstmuseum-varning-for-kansliga-manniskor/

Skånska Dagbladet:

Sydsvenska Dagbladet:

Och ytterligare ett stort uppslag i Sydsvenska Dagbladet:

http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/de-har-skapat-i-krisens-spar/

Christina Hultman här:

http://konstasant-bloggen.blogspot.se/2015/04/utan-konstrunda-i-ystad.html

Hallands Nyheter:

Här har Zentikultur skrivit:

http://zenitkultur.com/artist.php?id=1625

Ett inslag på TV: http://www.svtplay.se/klipp/2449608/angest-har-manga-ansikten

Från samma utställning i Varberg:

Beth B´s film Stigmata

 som visas under utställningen finns även i flera delar på youtube: https://www.youtube.com/watch?v=CRQ4B9xnLv0

Så här skriver Joanna Etherton om den:

I Stigmata får vi följa sex individer som berättar om sina vägar in i drogmissbruk, med trauman och kriser från barndomen och uppväxten.

Vi får ta del av hur drogerna användes för att döva smärta, ångest och tomhet – för att uppnå en slags död i livet. Vi får följa personernas vägar mot botten, mot nollpunkten, till slutet på tunneln – fram till krisen i form av ett avgörande, en vändpunkt, där de, efter en hård kamp fysiskt, mentalt och själsligt kan bli fria från sitt beroende och återvända till livet med nymornat hopp.

Mitt inledningstal i Ystad:
"Jag fick idén till utställningen efter att jag själv hamnat i ett jobbigt läge. 

Med denna utställning ville jag ta reda på mer om hur andra upplevt sina kriser. Jag ville själv se en angelägen utställning som tog upp sådant som vi annars gömmer undan.

I ett hårdnande samhällsklimat med allt större ekonomiska klyftor och minskad välfärd ökar ensamheten, utslagningen och utanförskapet. I Sverige har förbrukningen av antidepressiva mediciner nästan fördubblats under de senaste tio åren. Antidepressiv medicin hjälper mot de känslomässiga dalarna men den gör tyvärr också att vi känner mindre glädje. Vi stänger, genom att medicinera, helt enkelt av de obekväma känslorna för att vi inte vet hur vi ska hantera dem i en värld där det inte verkar finnas någon plats för dem. Vad har vi i så fall kvar? Om vi endast blir bekräftade som glada konsumenter och högpresterande arbetskraft? 

Jag försöker med den utställning göra något som känns relevant och viktigt. Här har jag velat sätta samman en utställning där så kallade obekväma eller oönskade känslor och erfarenheter får plats. Känslor och erfarenheter som enligt min egen erfarenhet är viktiga att lyssna på för att jag alls ska kunna fungera och må bättre.

I kreativiteten finns en lust och livsglädje, även om temat är en livskris. Jag tror på konsten som en helande kraft och hoppas denna utställning blir en plats där tankar och möten får uppstå."

Mats Olsson.

Mats är död. Vi gjorde en resa till NY 1993 för att samla in videor till Monitorfestivalen. Där delade vi rum (519) i tio dagar på Hotel Seventeen och hängde mycket på The Kitchen. Bl a visade vi svensk videokonst. Vi umgicks tätt några år då och DJ:ade tillsammans på en liten svartklubb i Gbg som jag glömt namnet på. Han deltog i Overground-utställningen. Han var också med i den ökända Sambucagruppen. Som gjorde en tavel-utställning i den trappa som leder ner från Masthuggskyrkan till Bangatan. Stefan Karlsson och Virgil Dejarv var de andra medlemmarna. Utställningen målades ihop under en vecka på Kanarieöarna. Då arbetade Mats på Frölunda Kulturhus, senare Konsthögskolan Valand, men då tappade han och jag kontakten. Mats var full av komplexa tankegångar. Jag tänker ofta på honom. Det är obegripligt att han är borta.