2017 blev jag ombedd att visa arbeten för konstintendenten Nav Haq, som var det årets curator för konstbiennalen i Göteborg. Jag var nynykter och skakig men stolt att jag hade tagit mig ur ett mångårigt missbruk. Mina nya grejer var inte så himlastormande och som ursäkt för min halvdana presentation berättade jag att jag nyligen slutat dricka och att mitt liv handlat om överlevnad de senaste åren. Varpå han frågade om det varit till fördel för mitt skapande?  

Tre artiklar om musik av mig.

Musikgruppen Träd, Gräs och Stenar var aktiva mellan 1968 och 1973. På Silence Records har det släppts en nyutgåva av bandets första album och det har aviserats att även bandets andra platta ska ges ut på nytt. Originalutgåvorna är inte bara svåra att få tag på utan också väldigt dyra att köpa, så det är uppskattat av bandets alla fans att de skivorna nu åter blir tillgängliga.

https://www.opulens.se/musik/trad-gras-och-stenar-ett-personligt-perspektiv/

Om den senaste biografin om Kenny Håkansson:

https://www.opulens.se/musik/en-smatt-fantastisk-biografi-over-kenny-hakansson/

Om samband mellan musikskapande och konstutövning:

https://www.opulens.se/opinion/kronikor/musik-och-konst-i-symbios/

Målning av Kalle Berggren 1978.

Stäppvargen.

Herman Hesses Stäppvargen gjorde stort intryck när jag var ung. Jag minns att den skrämde mig för att den handlade om ett utanförskap som jag kände igen men fortfarande inte visste så mycket om. Då och då poppade vargen sedan upp i mina egna alster från den tiden, som här i mitt fanzine.

Herman Hesse hade fått mig att förstå att jag kände mig främmande i livet. Eller alienerad, som Marx uttryckte det. Thomas Mera Gartz sjöng: "Jag är som en främling och har ingenstans att gå, jag stryker omkring medan natten faller på". Om det funnit en plats, som den lilla hippiebyn Ascona som fanns runt sekelskiftet vid gränsen Schweiz/Italien hundra år tidigare, så hade jag kanske rest dit.

Idag kan man undra vad som hände med alla alternativ som skulle befria oss från det kommersiella samhällets slaveri? Jag läser om en del böcker som betytt mycket för mig som ung, och läser också nya böcker. I Ian Marchants bok läser jag om Wandervogel, Flyttfåglarna, som var en ungdomsrörelse i Tyskland i slutet av artonhundratalet som bestod av ungdomar i fjorton- till artonårsåldern som hade trasiga kläder, ullmantlar, tyrolerhattar och scarfes i bjärta färger. De delade alla pengar, pratade "hobo slang" och drog ut på långa vandringar med gitarrer och sång och badade i sjöar och övernattade i övergivna ruiner.

Svarta fanor 1988.

 

ESB.

 Estetik Statistik B.

Vi tog oss in på nybyggen och använde vad vi hittade där när vi spelade in.

Vi hade en spelning på en folkhögskola som slutade i totalt kaos efter att vi först blött ner oss och sedan kastat runt mjöl överallt. Vi blev utslängda och de andra banden, vars instrument redan var riggade på scenen, hatade oss. Jag minns hur människor tittade när vi efteråt stannade på en bensinmack för att tanka. Vi var höga på adrenalin och såg ut som om vi var doppade i tjära och rullade i fjädrar. Våra svarta kläder syntes knappt under allt mjöl. Våra ansikten tillhörde spöken.

Vi gjorde denna kassett som släpptes på Slask. Alla omslag var unika och innehöll fotostater och annat skumt.

Här nedan har något lagt upp en snutt av sidan två på kassetten, vem det nu är? Hur den nu fått tag i denna utgåva, som inte gjordes i många ex. Detta är rena glamrockstompet:

https://youtu.be/quFfhb8yJ2A?si=iAfK4Jpqdhso1-re

Jag var barnstjärna.

Nej, riktigt så var det inte. Jag gjorde lite radio och TV när jag var liten och jag provspelade för rollen som Tommy i Pippi Långstrump. Min mamma var skådespelare och jag hade känt mig hemma på de teatrar där hon jobbade, Folkteatern i Göteborg och Stadsteatern i Malmö, så jag ville väl prova på hur det var. Och jag tyckte det var spännande, förutom att bli igenkänd av okända människor. Radio och TV's genomslagskraft på den tiden var enorm. De som vet om det brukar ibland skämta om hur jobbigt det blivit för mig om jag hade fått rollen som Tommy, och det stämmer bra för det hade jag inte velat leva med senare i livet. Förutom det jobbiga med igenkännandet så vill man inte ha det "största" man har gjort bakom sig när man växer upp. Det är nästan jämförbart med att ha varit rockidol när man var ung. Det är som att leva med ett övergrepp.

Damp Crew (2)

Damp Crew, en improvisationsgrupp som jag ingick i 2005-2006.

Mer här.

Stella och jag i Nöjesguiden 1996.

 

Kulturtidningen Zenit nr 80 sommar 2024.

Fast jag har inte tolkingsföreträde. Det är upp till var och en att ge dessa tre ord en mening.

Mer om utsmyckningen finns att läsa här.

 

Lite bilder från Ping-Pong.

Alla dessa bilderna handlar om en period när jag var arton, nitton år. Jag har gjort alla bilderna, de är dokumentation av en tid och anspelar på det jag skrev i inbjudan till utställningen.

Fast denna gjorde jag på en teckningstimme 1972, då jag var tretton.

Den fick visa på en likhet, hur jag jobbat hela tiden.

Detta upprop sprejade jag på en vägg på Södra förstadsgatan i Malmö i slutet av 70-talet. Det är färre som pratar med varandra idag.

Lasse Hejll tog bilden.

"Blod".

Detta vykortsställ gjorde jag till en Art Against AIDS-utställning 1991.