måndag 15 april 2019

Konstrundan 19 - 28 april.

Mette Wide och jag deltar i Konstrundan. 
19 - 28 april 
Konstrundans öppettider:  lör, sön och helgdagar kl 10–18, vardagar kl 13–17.

http://oskg.nu/konstrundan

tisdag 19 mars 2019

Passagen, Linköpings konsthall.

Passagen, Linköpings konsthall

Vernissage 21 mars klockan 17.00

Ola Åstrand, Att leva under kapitalism, 21/3-2/5

Ola Åstrand var från början musiker och spelade i olika progg- och punkband på 1970-talet. Han utbildade sig sedan till konstnär vid Valands konsthögskola mellan åren 1986-91, och har sedan dess varit verksam som konstnär och kurator. 1998 kurerade han utställningen Hjärtat sitter till vänster, en samlingsutställning med svensk konst från 1960- och 70-talet, på Göteborgs konstmuseum tillsammans med Ulf Kihlander. Åstrand arbetar med många olika tekniker, teckningar, installationer och målningar, som han sammanfogar till en helhet. I verken finns referenser till bland annat 1960-talets affisch- och plakatkonst. Åstrand intresserar sig för det kapitalistiska samhällets konsumtionskultur och hans verk kritiserar och ifrågasätter vad denna kultur gör med oss människor. Utställningen Att leva under kapitalism har tidigare visats på Galleri Thomassen i Göteborg.

Åstrand kallar sig själv för en Göteborgskonstnär i exil eftersom han numera bor i Tomelilla i Skåne tillsammans med sambon och konstnären Mette Wide. Utställningen på Passagen Linköpings Konsthall förhåller sig också till ett annat tema i Åstrands konstnärskap, den manliga självbilden. Några av verken visades 2018 på konsthallen i Trollhättan i en utställning med titeln Male Hysteria där Åstrand undersökte synen på manlighet och machokultur. Frågan har varit angelägen för honom i och med att han växte upp utan en närvarande fadersgestalt och saknade därmed en manlig förebild. Hans syfte är att slå hål på myten om machomannen genom att göra en karikatyr av densamma. Han beskriver det själv som om att: 
Jag vill säga något angeläget och hoppas att det i sin tur ska leda till samtal och reflektioner. Man behöver inte hålla med mig men jag tror att det är bäddat för pedagogiska samtal i min utställning.

Text av: Matilda Karlsson, Konstpedagog Passagen Linköpings Konsthall







tisdag 29 januari 2019

Utsmyckning Kviberg Göteborg.

Lite bilder från den utsmyckning jag gjort i tunneln i Kviberg:



(CC-SA 3.0)

Här den text jag skrev angående min utsmyckning:

”blodet i oss”

När jag först såg på denna plats drabbades jag av den intensitet och all den trafik som pågår på en så relativt liten yta. Den mängd människor, fordon och kollektivtrafik som vistas där samt St. Josefs kapell med sitt neonkors som ligger intill. Dessa intryck bidrog till den idé jag sedan fick.

I min utsmyckningsidé har jag försökt göra så mycket som möjligt med så lite som möjligt. Vid denna korsning/tunnel/viadukt pågår mycket samtidigt och därför har jag velat göra något nedtonat men vässat istället för att arbeta brokigt med mycket information.

Jag vill ge en känsla av något varmt och inkluderande. Den stund du är inne i tunneln vill jag ska upplevas som om du nästan omsluts av en kropp. Oavsett årstid och tid på dygnet, om du kör bil eller promenerar, tänker jag mig vistelsen i tunneln som ett ögonblick av av värme i vardagen. Jag tänker mig att texten ”blodet i oss” förstärker denna tillhörighet och att man upplever en känsla av ett ”vi”. För oavsett hur vi ser ut är vi samma på insidan.

"Det förflutna, nuet och framtiden, är ett blodflöde som inte går att stoppa", som poeten Bruno K Öijer skriver i en dikt. Likaså är den trafik och den rörelse som finns på denna plats som ett flöde av människor på väg åt olika håll i vardagen och livet. Det finns den lilla resan som sker under en dag och den stora livsresan som pågår när man ser saker i ett större perspektiv. 

Jag tänker på oss allesammans och vad vi har gemensamt. På blodet och på färgen rött. På något varmt och positivt. Blodet som pumpar runt i oss. Som vill leva. Jag tänker på ett passionerat förhållande till livet. På att älska. Att tänka med kärlek på andra människor. Att vi är sårbara men ändå starka. Att vi kan tänka oss att gå några extra mil för en bra sak. Att livet går fort och att vi gör så gott vi kan. Att vi kan flamma upp men säga förlåt om vi sårat någon. Jag tänker också på min egen kärlek till staden Göteborg.

söndag 30 december 2018

Att leva under kapitalism.


(Vernissage och vykort.)

"Att leva under kapitalism", Galleri Thomassen, Göteborg, Ola Åstrand 19 Januari - 17 februari, 2019.
(Samtidigt visar Jacob Andersson - Inuti utflykten.)















Inbjudan till utställningen, de två fotona med revolver, trycktes också som vykort och delades ut under utställningen. De var en hälsning till det vykort jag gjorde till Overground-utställningen på Göteborgs Konsthall 1993.

(CC BY-NC-SA 4.0)


Men första gången jag gjorde vykort var till Art Against AIDS-utställningen på Nordanstad-Skarstedt 1991. Här.

måndag 3 september 2018

En ny frihet – sjutton konstnärer.

Jag är en av sjutton konstnärer som presenteras i denna bok som släpps i höst.

Sjutton konstnärer. Hundra år i Göteborg  
En ny frihet – sjutton konstnärer är den fjärde volymen i serien Hundra år i Göteborg. I boken presenteras nio kvinnor och åtta män, alla konstnärer verksamma det senast seklet. Några av dem är döda och delvis bortglömda, andra är etablerade och verksamma sedan många år. En del är i begynnelsen som unga lovade konstnärer som arbetar utifrån dagens förutsättningar, i friare tekniker och nya material.
En rad kvalificerade konstvetare, kritiker och konstskribenter skriver om konstnärskapen. Boken är generöst illustrerad med urval av respektive konstnärers arbeten.
De två redaktörerna Björn Fredlund, fil. dr och tidigare chef för Göteborgs konstmuseum. Lena Boëthius, tidigare intendent och curator vid Göteborgs konstmuseum. Gudrun Nyberg är huvudredaktör och initiativtagare till serien Hundra år i Göteborg.

GP 12/11:
Hundra år av konst i Göteborg
Sjutton konstnärer blir prismor för nittonhundratalet. Magdalena Ljung läser en skimrande och klar bok men där betydande konstnärskap blir förbisedda på luddiga grunder.
Hundra år famnas av sjutton konstnärer. Hela det myllrande, bullrande nittonhundratalet med världskrig, arbetarrörelse och kvinnokamp. Ismer som importeras från kontinenten och defilerar förbi i snabb parad. Personlig närvaro som sakta vävs in i tiden och finner sitt eget uttryck genom stil och material. Antologin En ny frihet –sjutton konstnärer. Hundra år i Göteborg är ett led i en bredare kulturhistorisk bokserie tillägnad Göteborgs fyrahundraårsjubileum. Den aktuella boken bär fram nio kvinnor och åtta män, de blir till prismor genom vilka ett tidevarv uppstår, skimrande och glasklart.
Karin Parrow är först ut, född år 1900 på ön Vinga i Göteborgs skärgård i en syskonskara på tretton barn. Föräldrarna var fyrmästare och Evert Taube en storebror. Mandana Moghaddam är bokens sista konstnär, hon kom till Sverige på 1980-talet som flykting från Iran. I hennes videoverk Exodus guppar resväskor på vågorna, i videoverket The silence står påklädda människor vid en simbassäng medan en av dem hoppar i och hör ljud från en annan verklighet under vattnet. Karin Parrow bodde hela sitt liv vid Bohusläns kust, i sextio år målade hon havets och människornas temperament. Ljusets väg över frukter på fat, över ansikten och landskap. Moghaddam strider med konsten mot regimen i Iran. Parrow stred för att få tid att göra sina verk, trots att hon var mor, och för att bli tagen på allvar, trots att hon var kvinna. Antologin tydliggör konstrasterna mellan epokerna samtidigt som de närmas varandra. Den enas konstnärskap och kamp väger lika mycket som den andras. Varje konstnär presenteras lyhört på egna villkor av skickliga textförfattare.
Göteborgskolorismen är det självklara startskottet för boken men erbjuder några mindre väntade möten. Karin Parrow, för att sedan raska på till Magda Ringius, Olle Petterson, Alf Lindberg och Maj Arnell i en andra och tredje generation och genklang. Ragnar Sandberg, Inge Schiöler, Åke Göransson och Ivar Ivarsson nämns endast i samband med de ovanstående. De får inget eget kapitel eller tillägnade bilder. Det är förståeligt att vilja hävda något annat än hävdvunnen kanon och att skriva in kvinnorna i vårt arv. Samtidigt är det synd när betydande konstnärskap förbigås på lösa grunder i en bred exposé. En andra invändning är att antologin gör halt väl snabbt för samtiden. Att konstnärer födda på femtio- och sextiotalet får avsluta århundradet känns trygghetssökande. Sjuttiotalisterna är drygt fyrtio år och åttiotalisterna trettio. Det borde räcka för att vaska fram konstnärskap som är tillräckligt spännande och stabila.
Fördelen med antologin är att den går sin egen väg på historisk mark, den bjuder på kända såväl som överraskande representanter för olika teman, stilriktningar, samhällsmyllor och material. Några röster ur boken in i vår tid är Ola Åstrand, Nina Bondesson, Stefan Karlsson och Elin Wikström, alla tongivande och relevanta företrädare för sin generation. Ett intressant tidsdokument föreligger, och alla inval och bortval är en föränderlig historia.
Magdalena Ljung





lördag 11 augusti 2018

Hjärtat sitter till höger.

För femton år sedan var jag med och planerade en utställning som skulle heta Hjärtat sitter till höger. Förutom mig var två kvinnliga konstkritiker med i planeringen. Utställningen skulle vara motsatsen till Ulfs och min föregående utställning Hjärtat sitter till vänster och istället handla om allt det som är negativt i konstbranschen och som man skulle kunna rubricera som kommersiell pga hur den är gjord eller vilka den riktar sig till. Jag har inte sett de värsta sidorna av konstbranschen för jag är bara en liten fisk i en stor damm. Men jag har sett en del hemska attityder i galleri- och institutions-världen när det gäller hur människor kör över andra med härskartekniker, och vilken konst som värderas som bra eller dålig. Varför jag ville syssla med konst var för att jag trodde att konsten var ett ställe för oss misfits, där jag kunde känna mig fri att ta plats och kritisera det samhälle jag vantrivs i. Min igång var inte att göra konst som bara rika människor har råd att köpa för att dekorera sina hem med, utan jag var naiv och kanske övermodig nog att vilja påverka människor med min konst. Det genomsyrar hela konstvärlden att den är i händerna på kommers och kapital. Med utställningen Hjärtat sitter till höger tänkte vi att vi skulle avslöja och redovisa just det som inte är idealistiskt i konstvärlden, och det är väl i princip hela den branschen. Tyvärr blev det så svårt att gestalta detta tänkande så att det skulle bli en utställning som var rolig att titta på. Vilka konstnärer skulle vi ha med, och ville de ens vara med i denna utställning? Hela grejen kändes till slut bara negativ. Men jag funderar fortfarande hur jag skulle kunna vistas i en alternativ konstvärld. För allt är ekonomi, allt är marknad idag. Kapitalismen segrade.

onsdag 7 mars 2018

Omslag till Kennet Klemets.

Jag gjorde omslaget till Kennet Klemets nya diktsamling:




2011:


2002:


Kennets och Isak Elds ep på Knings Disk 2006:




tisdag 6 mars 2018

Male Hysteria del 2.


Jag ställer ut samtidigt i grannstäderna Trollhättan och Vänersborg. Konsthallen Trollhättan 3 mars - 15 april
Vänersborgs Konsthall 3 mars - 14 april



Foton: Stefan Bennhage.






Arvidsson recenserar även i Konsten.net:

Här ligger Stella Jaskoviak Åstrands lilla trailer om utställningen: https://www.youtube.com/watch?v=RCQjU9FAA_8

Arvidsson återkom till min utställning i en text om årets utställningar: