Herman Hesses Stäppvargen gjorde stort intryck när jag var ung. Jag minns att den skrämde mig för att den handlade om ett utanförskap som jag kände igen men fortfarande inte visste så mycket om. Då och då poppade vargen sedan upp i mina egna alster från den tiden, som här i mitt fanzine.
Herman Hesse hade fått mig att förstå att jag kände mig främmande i livet. Eller alienerad, som Marx uttryckte det. Thomas Mera Gartz sjöng: "Jag är som en främling och har ingenstans att gå, jag stryker omkring medan natten faller på". Om det funnit en plats, som den lilla hippiebyn Ascona som fanns runt sekelskiftet vid gränsen Schweiz/Italien hundra år tidigare, så hade jag kanske rest dit.
Idag kan man undra vad som hände med alla alternativ som skulle befria oss från det kommersiella samhällets slaveri? Jag läser om en del böcker som betytt mycket för mig som ung, och läser också nya böcker. I Ian Marchants bok läser jag om Wandervogel, Flyttfåglarna, som var en ungdomsrörelse i Tyskland i slutet av artonhundratalet som bestod av ungdomar i fjorton- till artonårsåldern som hade trasiga kläder, ullmantlar, tyrolerhattar och scarfes i bjärta färger. De delade alla pengar, pratade "hobo slang" och drog ut på långa vandringar med gitarrer och sång och badade i sjöar och övernattade i övergivna ruiner.
