lördag 11 augusti 2018

Hjärtat sitter till höger.

För femton år sedan var jag med och planerade en utställning som skulle heta Hjärtat sitter till höger. Förutom mig var två kvinnliga konstkritiker med i planeringen. Utställningen skulle vara motsatsen till Ulfs och min föregående utställning Hjärtat sitter till vänster och istället handla om allt det som är negativt i konstbranschen och som man skulle kunna rubricera som kommersiell pga hur den är gjord eller vilka den riktar sig till. Jag har inte sett de värsta sidorna av konstbranschen för jag är bara en liten fisk i en stor damm. Men jag har sett en del hemska attityder i galleri- och institutions-världen när det gäller hur människor kör över andra med härskartekniker, och vilken konst som värderas som bra eller dålig. Varför jag ville syssla med konst var för att jag trodde att konsten var ett ställe för oss misfits, där jag kunde känna mig fri att ta plats och kritisera det samhälle jag vantrivs i. Min igång var inte att göra konst som bara rika människor har råd att köpa för att dekorera sina hem med, utan jag var naiv och kanske övermodig nog att vilja påverka människor med min konst. Det genomsyrar hela konstvärlden att den är i händerna på kommers och kapital. Med utställningen Hjärtat sitter till höger tänkte vi att vi skulle avslöja och redovisa just det som inte är idealistiskt i konstvärlden, och det är väl i princip hela den branschen. Tyvärr blev det så svårt att gestalta detta tänkande så att det skulle bli en utställning som var rolig att titta på. Vilka konstnärer skulle vi ha med, och ville de ens vara med i denna utställning? Hela grejen kändes till slut bara negativ. Men jag funderar fortfarande hur jag skulle kunna vistas i en alternativ konstvärld. För allt är ekonomi, allt är marknad idag.
Jag framstår säkert som naiv. Men jag är hellre naiv än accepterar villkoren för en kultur som inte erbjuder något alternativ till hur världen ser ut. När jag växte upp och formades var den alternativa kulturscenen dominerande - proggen och punken - och det är den attityden och det synsättet jag fortfarande vill förmedla.