I Hur unga män dör skildrade jag en "ungdomskultur" som är desperatare än de kommersiella krafter som livnär sig på den. Den utställningen var ett slags personligt avsked till något som jag själv varit en del av. Men inte bara. Nirvana var enormt stora dessa år, och när Kurt Cobain senare samma vår sköt sig själv tänkte jag att det var just det jag försökte skildra.
Silk screen 200x300 cm.
Utställningens två stora silkscreentryck var centrala och fulla av referenser. Mannen med ryggen mot oss till vänster är t ex från en måleri-installation av Peter Tillberg. Den unga mannen till höger har en gest hämtad ur filmen Taxi Driver. Handen med tändstickan är en hälsning till singeln med Blödarna.
Detta silkscreentryck var lika stort som det andra på utställningen och tapetserat direkt på galleriväggen. Längst ner till vänster finns en hälsning till Jamie Reid. Men David Jacobs påstår att Reid snodde idén om bussarna från hans aktivistgrupp Point Blank! Se info här.
(Ovan är en tryckt upplaga på 70x100 cm.)
Print på vinyl och tecknad logga.
Denna bild var efter ett foto av en demonstrant i USA i slutet av 60talet som blivit slagen av polisen. Jag fotograferade konstnären Dan Perrin i en liknande pose och satte dit en egenhändigt tecknad logga.
Andra bilder från utställningen:
Jeanstyger, screentryck.
Jag sydde gardiner av jeans, så att man inte skulle kunna se hela utställningen från utsidan, eftersom galleriet låg på första våningen. Jeanstygen blev till hudar, som om man flått de unga männen.
Jag ville att utställningen skulle ha en instängd runkrumskänsla, som det hemliga lagret med porrtidningar när man var 15. Fast mörkare och svartare. Jag ville vända ut-o-in på det där svarta hålet. Känslan av att det inte finns någon väg ut.
Den folder som delades ut som jag gjorde tillsammans med Clemens Altgård. Jag skrev texter under sommaren 1993 som jag spenderade ensam i en liten strandstuga i Mellbystrand och så gjorde Clemens cut up på det:
Titeln till utställningen tog jag ur låten Psalm av Dom Dummaste:
Jag sydde gardiner av jeans, så att man inte skulle kunna se hela utställningen från utsidan, eftersom galleriet låg på första våningen. Jeanstygen blev till hudar, som om man flått de unga männen.
Jag ville att utställningen skulle ha en instängd runkrumskänsla, som det hemliga lagret med porrtidningar när man var 15. Fast mörkare och svartare. Jag ville vända ut-o-in på det där svarta hålet. Känslan av att det inte finns någon väg ut.
Den folder som delades ut som jag gjorde tillsammans med Clemens Altgård. Jag skrev texter under sommaren 1993 som jag spenderade ensam i en liten strandstuga i Mellbystrand och så gjorde Clemens cut up på det:
Titeln till utställningen tog jag ur låten Psalm av Dom Dummaste:
1994 gav Galleri Tre också ut en artist book av mig:
Året innan gjorde jag en utställning på Thordén Gallery i Gbg som hette Love Songs. Också det en utställning om baksidor och dysfunktion. Här några bilder från den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar