Lite bilder från Ping-Pong.

Alla dessa bilderna handlar om en period när jag var arton, nitton år. Jag har gjort alla bilderna, de är dokumentation av en tid och anspelar på det jag skrev i inbjudan till utställningen.

Fast denna gjorde jag på en teckningstimme 1972, då jag var tretton.

Den fick visa på en likhet, hur jag jobbat hela tiden.

Detta upprop sprejade jag på en vägg på Södra förstadsgatan i Malmö i slutet av 70-talet. Det är färre som pratar med varandra idag.

Lasse Hejll tog bilden.

"Blod".

Detta vykortsställ gjorde jag till en Art Against AIDS-utställning 1991.

Larry Silván

Jag läste en dikt av Larry Silván i en tidskrift någon gång på 80-talet och för mig är det fortfarande den mest drabbande dikt jag läst:

Vad jag inte visste då var att detta bara är ett utsnitt ur en svit dikter som kallas för Marlene-sviten. Jag ville läsa mer dikter av Silván, men hans diktsamling var svår att få tag i. Någon blöt kväll kunde det hända att jag tog fram och läste detta utdrag för någon som jag hade förtroende för och de blev nästan alltid lika knockade som jag av den. Så för några år sedan började jag höra mig för hos de förlagsmänniskor jag är vagt bekant med, och det är inte så många. Någon kände till honom och var intresserad av att återutge hans diktsamling, men ingenting hände. Tills jag skickade detta utdrag ur Marlene-sviten till Fredrik på Trombone. Då gick det fort. Det visade sig att litteraturvetaren Erik Jonsson hade, precis som jag, försökt få något förlag att nappa. Jonsson hade redan gjort allt redaktionsarbetet, så det vara bara att ge ut diktsamlingen. Jag hade tjatat på det föregående förlaget om att få göra omslaget, och nu fick jag det. 

Larry Silván (1955-1976) utgör en kort parentes i den finska litteraturhistorien. Han dök upp från ingenstans, fällde en hård dom över sin samtid, och försvann lika snabbt igen. När dikterna gavs ut postumt var det lite av en sensation. Silváns leverne har visat sig vara lika kompromisslöst som hans dikt. De sista åren i livet, fram till tjugo års ålder, vände han den finska småstadsmentaliteten ryggen och bosatte sig i ett gammalt torp utanför Ekenäs. Att den fallfärdiga stugan låg intill kommunens soptipp såg han bara som än mer symboliskt. Vid avstjälpningsplatsen skulle han leva med sina katter, umgås med ett fåtal likasinnade vänner och skriva sina blixtrande, oförställda dikter. För vilken bättre plats att meditera över konsumtionssamhällets sjuka kropp än där? 

SOCIAL HJÄLP nytt nummer!

Köp mitt fanzine som jag släpper i samband med min pågående utställning på Galleri Ping-Pong i Malmö!

Förutom mina egna texter och teckningar har jag intervjuat Olivia Laing och Anna-Lena Lodenius. I övrigt medverkar följande med originaltexter som du inte hittar någon annanstans: Jörgen Hammenskog, Per-Eric Söder, Isak Sundström, Tova Mozard, Maya Eizin Öijer, Bruno K. Öijer, Håkan Sandell, Kennet Klemets, Leon Jaskoviak Åstrand, samt en fyra sidor lång serie av Kristina Abelli Elander!

Fanzinet innehåller flera nycklar till utställningen.

För 100:- får du numret hem till dig.

Hör av dig till mig:

olaastrand@gmail.com, 0704 43 02 47. 

Mer om det fanzinet här och här

Nättidningen bernur skriver om fanzinet här.

Galleri Ping-Pong kl 15:30 4 maj.

 

Framför mig och Mette står min första teckningslärare Birgitta Ahlqvist från Sofielundsskolan i Malmö. Det var i hennes klass i högstadiet som jag gjorde det äldsta verket i utställningen på Ping-Pong; bilden av Stålmannen som fått en finne bakom örat. Hon fick mig att se konst på ett annat sätt. Hon introducerade Dadaismen för min klass genom att göra det som en performance och hon tog gamla elever, som gått ut skolan, till hjälp. Vi kom in i ett klassrum som var helt nedsläckt och när vi blivit ledsagade till våra bänkar så lystes ansikten upp i mörkret av ficklampor och dada-dikter skreks rakt ut. Jag var helt omtöcknad efteråt. Dada framstod som något farligt och kreativt på ett sätt som jag knappt kunde förstå i den åldern. Birgitta var i tjugoårsåldern då och hade en handväska som hon sytt av vietnamesiska flaggan. Idag är hon sjuttioåtta år.