fredag 8 juni 2018

Olivia Laing.


Olivia Laings bok Den ensamma staden har kommit att bli viktig för mig.

"Tanken att språk är ett spel som vissa är skickligare på än andra hänger samman med det omtvistade förhållandet mellan ensamhet och tal. Språkliga misstag, havererad kommunikation, missförstånd, felhörning, episoder av stumhet och stamning, ordglömska och till och med oförmåga att uppfatta ett skämt - allt detta är förknippat med ensamhet och påminner oss om på vilket riskabelt och ofullständigt sätt vi uttrycker vårt inre för andra. Det rubbar vårt fotfäste i det sociala, får oss att framstå som outsiders, svaga eller inte delaktiga."

"Människor som sticker, som dricker för mycket, som tappar kontrollen."

"Senare efter skolan, lämnade jag allt och bodde på protestplatser och ockuperade halvövergivna hus i kuststäder. Jag minns att jag sov i ett rum fullt av knarkare, bakgården var packad med metervis av skräp. Varför försätter man sig i en så riskfylld situation? För att det känns som om något inom en helt saknar värde. Och hur bryter man sig loss och återerövrar sin rätt att vara annorlunda? Ett av Davids (Wojnarowicz) starkaste minnen från åren på gatan var perioder av nattligt raseri, när han och en vän brukade bli så utom sig av hunger och frustration att de gick till fots längs nästan hela Manhattan och krossade fönstren på varenda telefonkiosk de passerade. Ibland går det att förändra det psykiska, och därmed känslornas landskap, genom att utföra handlingar i den fysiska världen. Jag antar att det på sätt och vis är det som är konst."

Och så det citatet som jag använde i texten om mina utställningar Male Hysteria!:
”Att göra konst – eller sådant som liknar konst – är ett sätt för människor att uttrycka sitt behov av, eller sin rädsla för, mänsklig kontakt. Människor tillverkar objekt för att hantera sin skam, sin sorg. Att göra konst är ett sätt för människor att klä av, plocka isär sig själva, att kartlägga sina ärr, och att göra konst är ett sätt för människor att stå emot förtryck, att skapa ett utrymme där de kan röra sig fritt. Konsten behöver inte ha någon reparerande funktion, lika lite som den har någon plikt att vara vacker eller moralisk.”

Ur Olivia Laings Den ensamma staden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar